Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Placebo

Återigen är det dags att få höra att mitt läge är kroniskt, obotligt, det finns inget vi kan göra…..

Herregud säger jag bara!

Att dom inte skäms!

jag sitter och berättar för dom att det finns massor dom kan göra för mig men vi kan börja med att ge mig cannabis som smärtlindring . man påstår här på sjukhuset att vi har misslyckats i vår smärtlindring men det stämmer inte alls. Jag vill påstå att vi har lyckats. Med min verktygslåda men inte med deras såklart.

Nu är det ju bara så att ingen är intresserad av att titta i min verktygslåda utan vill åprompt att jag j lyssnar på dersa förbannelser och godtar deras behandling utan att tänka. vad skulle det väl vara att fundera på när man får ett sådant gyllene erbjudanade som chemotarepi  i tablett form. Eller andra väldigt starka behandlingar som desutom är cancerframkallande men på andra ställen än där jag redan har cancer. Hmmm…Jag vägrar att gapa! Nonono….glöm det!

Att inte ens undra hur jag har lyckats hålla mig så levande som jag faktiskt ärefter 4 år förundrar mig så. Hur kan man kalla sig själv LÄK-ARE  utan att intressera sig för patientems läkande? HUR gör man?

Idag frågade hon hur jag ser på framtiden och där fick jag nog och fick sätta dr på plats. Vilken fråga efter ett besked om att du är döende i cancer och det finns inget vi kan göra.

Hur ser du på framtiden?

Hur arrogant får man lov att bli som vitrockare?

Tur att jag inte är lättköpt eller ens lyssnar på dr ord när hun med rynkad panna mantrar ur sig en klagosång om hur tråkigt det är.

Jag ler åt henne och säger att hon är välkommen att fråga mig hur jag behandlar min cancer när hon känner sig redo. Hon lugnar mig med att tala om att jo säkert om några år så kan hon också skriva ut Cannabis. Då är det antagligen försent med din diagnos svarar jag.

Jag hör inte ord som kronisk eller obotlig och därför lever jag.

Det är placebo.

Lämna ett svar

Till startsidan