Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Det stora feta allvaret

Hur allvarligt kan livet bli egentligen?

För varje år som går så får jag nerkört i halsen att jag måste bli ännu mer allvarlig och ta ännu mer ansvar. Jag minns när jag var liten och bara kunde bestämma mig varje dag för att dra ut och hänga i träden eller kolla om någon hade lust att leka.

Sånt funkar knappt längre. Eller?

ALLA som ringer mig från olika myndigheter får allting att låta så förbannat allvarligt. Som om detta var sista chansen annars…. vad?

Kommer dom att äta upp mig eller vad är det annars som är såååå allvarligt? Jag dras ofta med i deras stora feta allvar och låtsas vara väldigt allvarlig själv en stund, tills jag fattar att detta finns det inget allvarligt allvarligt i på riktigt. Detta är bara distraktion för att hålla mig i deras järngrepp. Papper sifror ettor  nollor som man har suttit på olika slags kontor och hittat på helt själva vad som skall stå. Skickat dessa dokument vidare för underskrift av några som har bestämt att dom bestämmer.

Njjeeea…..Nu är det ju faktiskt jag som bestämmer oavsett vad ni bestämt. Eller?

Få se nu.

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Skall jag tillåta det stora feta allvaret att dynga ner mina dagar med sina lögner och förtal?

Tillåta att deras olika slags hot som dom skickar rakt ner i min brevlåda in i mitt tempel, mitt hem blir min dagliga lektyr som  jag förväntas läsa samt fördriva min dag med att sitta i telefonen för att bestrida var och en av dem?

Hahahaha….lägg ägg! Mig lurar ni inte så lätt.

Jag kommer att fortsätta att gå ut och cykla och hänga i träden eller bara sitta och titta på en sten om det är det jag önskar för dagen.

Ni som hade andra planer…ni möts i min byrålåda så kan ni ha möte.

Tjingeling dags att hoppa hopp rep

Lämna ett svar

Till startsidan